Mitt Vasalopp
2010 av Jonny Nyström
Det hela började
när jag förberedde mig för Stockholm Marathon 2009. Jag följde ett
träningsprogram som jag hittat på Marathon.se och eftersom programmet började 6
månader innan själva loppet så fick jag springa under vintermånaderna. När jag
då pulsade runt i elljusspåret(utanför spåren!) och blev passerad av skidåkarna
så kände jag att detta kan inte vara rätt så där bestämde jag mig för att åka
skidor nästa vinter istället för att springa.
Efter Stockholm
Marathon behövde jag ett nytt mål och jag bestämde mig för Lidingöloppet och om
jag ändå skulle springa det var det lika bra att ta hela klassikern. Nu vill
jag direkt dementera att detta skulle vara någon 40-års kris för jag är
faktiskt bara 39.
Jag lyckades fullfölja i Lidingö och efter detta var det dags för fokus på
Vasaloppet. I bladet läste jag om skidsektionen och kontaktade Hans-Göran som
berättade om backträningen med stavar på torsdagar. Vid första tillfälle var
jag med vid samligen vid Klöxhultsskolan och vi sprang de dryga 2 kilometrarna
till backen vid Bockatorp. Jag tog rygg på Per och efter första vändan upp för
backen var jag helt slut i armarna och tänkte – skönt bara 8 vändor kvar. På
något sätt lyckades jag kämpa igenom de övriga vändorna och kunde sedan njuta
av varm blåbärssoppa efter träningen.
Förrutom själva
träningen så anordnade Hans-Göran en vallaträff för alla oss som skulle åka
vasaloppet för första gången. Vi fick lära oss grunderna i hur man lägger på
glid samt fästvalla. För mig som inte vallat mina skidor på flera år var detta
mycket uppskattat. När man vallar är det många prylar som används tex.
rillerjärn, vallajärn och skidställning,. Istället för att behöva köpa dessa
kan man låna dessa av klubben och det har jag haft nytta av vid ett antal
tillfällen.
Vid jul åkte jag till Sälen och passade på att åka längd så mycket som möjligt.
Jag tillbringade dessutom en del tid i vallaboden där jag vallade mina skidor
och lyckades imponera på dem som var i boden för att värma sig en stund. Med
min utrustning gav jag intryck av att vara expert och det dröjde inte länge
innan man rådfrågade mig om vallning. Jag valde dock att dra mig tillbaka något
när jag fick sällskap av en kille som bland annat varit vallare åt sin syster
som vunnit SM guld.
Innan själva
Vasaloppet deltog jag i två tävlingar. Första var klubbmästerskapet där vi
körde 4x2.4 km. Detta var min första tävling i skidor vilket gav mersmak. En
väldigt trevlig och avslappnad tillställning med en mysig brasa vid sidan av
start och målplatsen. Jag deltog i den andra tävlingen efter tips av
Hans-Göran. Han berättade att det fanns ett seedningslopp i Nässjö där chansen
fanns att få flytta fram någon startgrupp. Jag tänkte att det är ju bra träning
och skulle jag få bli uppseedad så är det en ren bonus. Vi var tre som samåkte
till Nässjö och Lövhultsloppet – jag, Åke och Joakim. Loppet var 4 varv på en
10 km lång sträcka. Min tanke var att hålla ett jämt tempo på ca 5 min per km.
Dessvärre ryktes jag med och åkte första varvet på 43 minuter. På något sätt
lyckades jag hålla i hop det någorlunda på de tre återstående varven trots en
hemsk avlsutande backe på varje varv som aldrig ville ta slut. Min sluttid blev
3.19 vilket räckte till att bli uppgraderad till 8:e startled. Det gick bra för
mina kompisar också. Åke avancerade till 9:e ledet och Joakim lyckades till och
med bli uppseedad till 4:e ledet!
Så var det till
slut dags för avresan mot Vasaloppet. Bussen lämnade Älmhult på fredagen den 5
mars. I bussen hade vi sällskap av åkare från bland annat Hässleholm och
Alvesta. Totalt var vi 54 försväntansfyllda skidåkare som gav oss iväg. Efter
frågesport, lite sömn, matstopp och bensträckare var vi framme vid sjutiden i
Malung. Vi övernattade på en skola där det var ordnat med madrasser, filtar och
kuddar. Efter resan smakade det bra med middag som givetvis bestod av pasta med
tillbehör. På lördagen gav vi oss iväg till starten i Sälen för att få de
senaste väderprognoserna. Valla inköptes efter att Hans-Göran stämt av och
diskuterat med Svix. Själv passade jag på att köpa in mössa, sockar,
energidryck och energigel.
Tillbaka i Malung ägnade vi eftermiddagen åt att valla
våra skidor. Eftersom vädret var fantastiskt kunder vi stå ute i strålande
solsken och preparera skidorna.
Efter ytterligare
pasta var det så dags att lägga sig vid 20.00 eftersom vi behövde gå upp 03.00
för att ge oss av mot Sälen. Att somna så tidigt på kvällen var inte det lättaste
och det blev inte mycket sömn innan det var dag att gå upp och trycka ner lite
gröt. I matsalen fanns färdiggjorda smörgåsar och det var fritt fram att ta med
sig kaffe eller te i sin egen termos.
Bussen avgick
04.00 och när vi kom fram tog vi våra skidor för att köa till startfållorna.
Vid 06.00 blev vi insläppta och eftersom vi var tidigt ute fick vi alla stå
nästan längst fram i våra respektive startled.
Med skidorna i
startområdet kunde vi sedan tillbringa en dryg timma på bussen. Några sista
tuggor på mackorna och på med utrustningen så var det dags att gå mot starten.
Nu kände jag mig riktigt förväntansfull och lite nervös.
Innan starten
lyckades jag ta in och njuta av den häftiga känslan av att stå i havet av alla
människor. Så gick starten och vi gav oss iväg i ett väldigt högt tempo. Jag
ville ta del lugnt men det tryckte på från leden bakom så det var bara att åka
på 1,5 kilometer innan det tog tvärstopp eftersom vi var framme vid den berömda
första backen. Det var verkligen så trångt och bökigt som alla sagt. Jag hade
bestämt mig för att ta det lugnt och acceptera att det tar tid. Genom att inte
känna stress blev det till och med en riktigt trevlig promenad uppför tills jag
nådde skylten 87 km kvar till Mora efter ca 50 minuters ”åkning”.
Uppe på myrarna
försökte jag ta det lugnt och åka avslappnat. Jag paserade Smågan efter 1,5 timmar
och hade då 1 timmas marginal till det fruktade repet vilket gjorde att jag
kunde släppa den pressen.
Mångsbodarna och
Risberg passerades och så var jag framme i Evertsberg. Här blev det några
kilometer utför vilket var skönt. Några kilometer innan Oxberg hade jag otur
och fick en av mina trugor avtrampade vilket innebar en något begränsad åkning
men i Oxberg fick jag hjälp med att limma på en ny truga av de hjälpsamma
servicekillarna. Efter 5 minuters väntan gav jag mig i väg och Hökberg
passerades och plötslig var jag framme i Eldrid men endast 9 kilometer kvar.
Jag såg på klockan att om jag bara höll tempot skulle jag klara gå imål under 9
timmar med två minuters marginal. Intensiteten ökade något och jag avstod till
och med erbjudandet av varm öl i min iver att nå målet. Kilometrarna betades av
och snart var jag framme vid upploppet i Mora. När jag såg målskylten kände jag
ett stort leende på läpparna och vid mållinjen kom segergesten som om jag
vunnit OS guld.
Min sluttid blev
8.50 så jag hade hunnit med den varma ölen men jag kanske lär mig till nästa
gång. För som det känns nu så kan det mycket väl bli en nästa gång. Inför
Vasaloppet hade jag åkt ca 60 mil vilket gjorde att jag fick en fin resa de 90
kilometrarna. Visst var jag trött men inte i närheten av tröttheten i ett
Marathonlopp eller Lidingölopp.
Stoltheten efter loppet är dock lika stor.
Jag vill tacka
Hans-Göran och ni andra eldsjälar i Elmhult Sports Club som lägger ner så
mycket jobb. Hoppas att ni är medvetna om hur mycket det betyder när man som
jag ska ge sig ut på lite okänd mark. Nu ska jag träna vidare för att fullborda
min klassiker så se upp nu i cykelsektionen och simsektionen för nu kommer jag
snart till er.
