Mitt Vasalopp 2010

Mitt Vasalopp 2010          av Jonny Nyström

Det hela började när jag förberedde mig för Stockholm Marathon 2009. Jag följde ett träningsprogram som jag hittat på Marathon.se och eftersom programmet började 6 månader innan själva loppet så fick jag springa under vintermånaderna. När jag då pulsade runt i elljusspåret(utanför spåren!) och blev passerad av skidåkarna så kände jag att detta kan inte vara rätt så där bestämde jag mig för att åka skidor nästa vinter istället för att springa.

Efter Stockholm Marathon behövde jag ett nytt mål och jag bestämde mig för Lidingöloppet och om jag ändå skulle springa det var det lika bra att ta hela klassikern. Nu vill jag direkt dementera att detta skulle vara någon 40-års kris för jag är faktiskt bara 39.
Jag lyckades fullfölja i Lidingö och efter detta var det dags för fokus på Vasaloppet. I bladet läste jag om skidsektionen och kontaktade Hans-Göran som berättade om backträningen med stavar på torsdagar. Vid första tillfälle var jag med vid samligen vid Klöxhultsskolan och vi sprang de dryga 2 kilometrarna till backen vid Bockatorp. Jag tog rygg på Per och efter första vändan upp för backen var jag helt slut i armarna och tänkte – skönt bara 8 vändor kvar. På något sätt lyckades jag kämpa igenom de övriga vändorna och kunde sedan njuta av varm blåbärssoppa efter träningen.

Förrutom själva träningen så anordnade Hans-Göran en vallaträff för alla oss som skulle åka vasaloppet för första gången. Vi fick lära oss grunderna i hur man lägger på glid samt fästvalla. För mig som inte vallat mina skidor på flera år var detta mycket uppskattat. När man vallar är det många prylar som används tex. rillerjärn, vallajärn och skidställning,. Istället för att behöva köpa dessa kan man låna dessa av klubben och det har jag haft nytta av vid ett antal tillfällen.
Vid jul åkte jag till Sälen och passade på att åka längd så mycket som möjligt. Jag tillbringade dessutom en del tid i vallaboden där jag vallade mina skidor och lyckades imponera på dem som var i boden för att värma sig en stund. Med min utrustning gav jag intryck av att vara expert och det dröjde inte länge innan man rådfrågade mig om vallning. Jag valde dock att dra mig tillbaka något när jag fick sällskap av en kille som bland annat varit vallare åt sin syster som vunnit SM guld.

Innan själva Vasaloppet deltog jag i två tävlingar. Första var klubbmästerskapet där vi körde 4x2.4 km. Detta var min första tävling i skidor vilket gav mersmak. En väldigt trevlig och avslappnad tillställning med en mysig brasa vid sidan av start och målplatsen. Jag deltog i den andra tävlingen efter tips av Hans-Göran. Han berättade att det fanns ett seedningslopp i Nässjö där chansen fanns att få flytta fram någon startgrupp. Jag tänkte att det är ju bra träning och skulle jag få bli uppseedad så är det en ren bonus. Vi var tre som samåkte till Nässjö och Lövhultsloppet – jag, Åke och Joakim. Loppet var 4 varv på en 10 km lång sträcka. Min tanke var att hålla ett jämt tempo på ca 5 min per km. Dessvärre ryktes jag med och åkte första varvet på 43 minuter. På något sätt lyckades jag hålla i hop det någorlunda på de tre återstående varven trots en hemsk avlsutande backe på varje varv som aldrig ville ta slut. Min sluttid blev 3.19 vilket räckte till att bli uppgraderad till 8:e startled. Det gick bra för mina kompisar också. Åke avancerade till 9:e ledet och Joakim lyckades till och med bli uppseedad till 4:e ledet!

Så var det till slut dags för avresan mot Vasaloppet. Bussen lämnade Älmhult på fredagen den 5 mars. I bussen hade vi sällskap av åkare från bland annat Hässleholm och Alvesta. Totalt var vi 54 försväntansfyllda skidåkare som gav oss iväg. Efter frågesport, lite sömn, matstopp och bensträckare var vi framme vid sjutiden i Malung. Vi övernattade på en skola där det var ordnat med madrasser, filtar och kuddar. Efter resan smakade det bra med middag som givetvis bestod av pasta med tillbehör. På lördagen gav vi oss iväg till starten i Sälen för att få de senaste väderprognoserna. Valla inköptes efter att Hans-Göran stämt av och diskuterat med Svix. Själv passade jag på att köpa in mössa, sockar, energidryck och energigel.

Tillbaka  i Malung ägnade vi eftermiddagen åt att valla våra skidor. Eftersom vädret var fantastiskt kunder vi stå ute i strålande solsken och preparera skidorna.

Efter ytterligare pasta var det så dags att lägga sig vid 20.00 eftersom vi behövde gå upp 03.00 för att ge oss av mot Sälen. Att somna så tidigt på kvällen var inte det lättaste och det blev inte mycket sömn innan det var dag att gå upp och trycka ner lite gröt. I matsalen fanns färdiggjorda smörgåsar och det var fritt fram att ta med sig kaffe eller te i sin egen termos.

Bussen avgick 04.00 och när vi kom fram tog vi våra skidor för att köa till startfållorna. Vid 06.00 blev vi insläppta och eftersom vi var tidigt ute fick vi alla stå nästan längst fram i våra respektive startled.

Med skidorna i startområdet kunde vi sedan tillbringa en dryg timma på bussen. Några sista tuggor på mackorna och på med utrustningen så var det dags att gå mot starten. Nu kände jag mig riktigt förväntansfull och lite nervös.

Innan starten lyckades jag ta in och njuta av den häftiga känslan av att stå i havet av alla människor. Så gick starten och vi gav oss iväg i ett väldigt högt tempo. Jag ville ta del lugnt men det tryckte på från leden bakom så det var bara att åka på 1,5 kilometer innan det tog tvärstopp eftersom vi var framme vid den berömda första backen. Det var verkligen så trångt och bökigt som alla sagt. Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt och acceptera att det tar tid. Genom att inte känna stress blev det till och med en riktigt trevlig promenad uppför tills jag nådde skylten 87 km kvar till Mora efter ca 50 minuters ”åkning”.

Uppe på myrarna försökte jag ta det lugnt och åka avslappnat. Jag paserade Smågan efter 1,5 timmar och hade då 1 timmas marginal till det fruktade repet vilket gjorde att jag kunde släppa den pressen.

Mångsbodarna och Risberg passerades och så var jag framme i Evertsberg. Här blev det några kilometer utför vilket var skönt. Några kilometer innan Oxberg hade jag otur och fick en av mina trugor avtrampade vilket innebar en något begränsad åkning men i Oxberg fick jag hjälp med att limma på en ny truga av de hjälpsamma servicekillarna. Efter 5 minuters väntan gav jag mig i väg och Hökberg passerades och plötslig var jag framme i Eldrid men endast 9 kilometer kvar. Jag såg på klockan att om jag bara höll tempot skulle jag klara gå imål under 9 timmar med två minuters marginal. Intensiteten ökade något och jag avstod till och med erbjudandet av varm öl i min iver att nå målet. Kilometrarna betades av och snart var jag framme vid upploppet i Mora. När jag såg målskylten kände jag ett stort leende på läpparna och vid mållinjen kom segergesten som om jag vunnit OS guld.

Min sluttid blev 8.50 så jag hade hunnit med den varma ölen men jag kanske lär mig till nästa gång. För som det känns nu så kan det mycket väl bli en nästa gång. Inför Vasaloppet hade jag åkt ca 60 mil vilket gjorde att jag fick en fin resa de 90 kilometrarna. Visst var jag trött men inte i närheten av tröttheten i ett Marathonlopp eller Lidingölopp.
Stoltheten efter loppet är dock lika stor.
 

Jag vill tacka Hans-Göran och ni andra eldsjälar i Elmhult Sports Club som lägger ner så mycket jobb. Hoppas att ni är medvetna om hur mycket det betyder när man som jag ska ge sig ut på lite okänd mark. Nu ska jag träna vidare för att fullborda min klassiker så se upp nu i cykelsektionen och simsektionen för nu kommer jag snart till er.